Äntligen! Så har då äntligen Miss Grå slutat sjunga sina arior. Man ser på henne att det varit ordentligt slitigt den här gången. Aptiten har varit dålig så tunn har hon blivit. Det sömnlösa vandrandet och sjungandet har gjort henne ordentligt trött och hes. Tack och lov är nu aptiten tillbaka, lekfullheten likaså och matte lär får en kelig och kurrande Miss Grå som sängkompis igen...