Det spelar heller ingen roll vilken tid det är på dygnet, är någon familjemedlem saknad sitter alltid minst en av fröknarna i fönstret på övervåningen. Hon sitter där och spanar ut över gården i hopp om att se någon ur familjen komma gående. Och när man kommer går larmet, men helt osynligt. Vaktposten sitter där och spanar, låtsas som ingenting men är fullständigt med ändå. När man några sekunder senare öppnar ytterdörren sitter de där, alla tre fröknarna, som en välkomstkommitté. De hälsar och kråmar sig, visar verkligen hur trevligt det är att man kommer hem. Deras önskan är dock att bli upplyfta i ens famn och bli kelade med. Den som är mest på hugget får sin belöning, en mysig stund i husses eller mattes famn. Och då är man sååååå lycklig...